| nettpubl. | NST | genealogen | strays | eur. aner | linker | søk

 

Sitater om genealogi, historie og relaterte emner


Ved Jo Rune Ugulen, sist revidert 8.10.2001. Disse sitatene er fra Norsk Slektshistorisk Forening.

Denne siden vil inneholde sitater av ymse slag som har bidratt til (eller som kan bidra til) å illustrere genealogi, heraldikk og historie i en eller annen form - det være seg kildekritikk såvel som humor og ironi. Dersom noen kommer over et godt sitat, er det bare å sende det til redaksjonen.

 

Om slektskunnskap i middelalderen
«Samfunnsordninga er altså slik at det er ein føresetnad at genealogiske kunnskapar av eit svært stort omfang vert tekne vare på - og i prinsippet overleverte utan feil - i generasjon etter generasjon. At feil likevel kunne kome inn, er ei anna sak. Feil kunne også kome inn medvite ved at det vart konstruerte falske genealogiar for eit eller anna føremål. Men slike falske genealogiar understrekar berre kor viktige dei genealogiske kunnskapane var!
    Når det gjeld så fjerne forhold at slektskapen ikkje lenger hadde samfunnsmessig praktisk betydning, gjekk genealogien over i segnhistorie og myte; og fekk ein ny funksjon som var ein annan enn den genealogiane om dei nære slektskapsforholda hadde.»
  
Else Mundal. "Refleksjonar kring historie, sanning og dikting. Metodiske problem ved å bruke sagalitteraturen som historiske kjelder." I Tradition og historieskrivning. Kilderne til Nordens ældste historie, s. 20, redigert av Kirsten Hastrup og Preben Meulengracht Sørensen. Aarhus: Aarhus Universitetsforlag, 1987.

Om Ynglingeætten
«Det er da svært lite som taler for at den kongeslekten Harald Hårfagre tilhørte, ble kalt "ynglinger" fordi man mente at de nedstammet fra gamle Uppsala-konger, av samtiden; dette synes å være en langt senere, lærd konstruksjon.»
   
Claus Krag. Ynglingatal og Ynglingesaga. En studie i historiske kilder, s. 211. Oslo: Universitetsforlaget, 1991.

Om adelen
«
Der Teufel, der Adel und die Jesuiten existieren nur so lange, als man an sie glaubt.»
    Heinrich Heine

Om bokanmeldelser
«Hr. Heibergs påstand, at min anmeldelse inneholder "personligheter", "invektiver" og "ukvemsord" må jeg kategorisk tilbakevise. De eneste personligheter den inneholder er i virkeligheten omtalen (s. 254) av forfatterens betydelige innsats på andre områder, hans interesse for sin bygd og hans slektskjærlighet.  Min kritikk gjaldt, hvad enhver lett kan overbevise sig om, ene og alene forfatterens  g e n e a l o g i s k e   a r b e i d e r. Konklusjonen i min anmeldelse gikk ut på at "Slekten Heiberg" "er et av de svakeste av de større genealogiske arbeider som er utgitt her i landet i senere tid".  Jeg gad se den fagmand på slektshistoriens område som på de foreliggende premisser med hånden på hjertet vilde kunne felle en mildere dom!  En kritikk blir heller ikke mindre saklig fordi om den decidert går i forfatterens disfavør. At forfatteren selv har vanskelig for å innse kritikkens berettigelse er menneskelig - men selvsagt uten nogen som helst betydning for saken.»
    Henning Sollieds avslutningskommentar i NST IX (1944), s.380, til debatten med G. F. Heiberg etter Sollieds anmeldelse av G. F. Heibergs bok «Slekten Heiberg».

Om de grønvoldske slektskrøniker (Nordens mest monumentale slektshistoriske forfalskning)
«Den detaljgranskning som jag här på några punkter företagit, har knappast varit av nöden. Även utan en sådan framträder arbetets verkliga karaktär tillfyllest klart och det är egentligen bortkastad möde att på detta mackverk ödsla vetenskaplig kritik.»
    Nils Ahnlund i anmeldelsen av Fr. Grønvold: Slægts-Krøniker 1500-1800 (1924) i Personhistorisk tidskrift 1925.

Om historie:
«Enhver historikers oppgave er å gi historien mening. Meningene må gjerne være personlige, men det viktige er å provosere, og å sette ting på spissen. En viktig forutsetning for historisk innsikt er at man ser historien i sammenheng, og derfra klarer ¨å sammenligne og trekke paralleller.»
  
[Jørgen] Christian Meyer, professor i antikkhistorie ved Universitetet i Bergen, i intervju med Kari Kolbjørnsen: Atrium nr. 3, 2000, s.10.
[red. anm.: Atrium er studentorganet for HF-fakultetet ved Universitetet i Bergen]

Om innvandring:
«En av de oppgavene som norsk ættegransking må stile fram imot å løse, er å gi en full utredning av den rolle som innvandringen fra utlandet har spillet i vår historie. I et halvt årtusen har Norge mottatt utenfra en lang rekke slekter som har hatt en stor, ofte en førende plass i norsk samfundsliv, og som på mange måter har preget utviklingen i landet. Størsteparten av innflytterne har kommet fra Danmark og Tyskland, og de har kommet dels som embedsmenn, dels som kjøpmenn og håndverkere. Men mellem alle disse innflytterne har jeg særlig kommet til å feste mig ved dem som hadde slesvigsk eller holstensk oprinnelse. De synes være av et særlig kraftig slag.»
    Halvdan Koht: Slesvig-holstensk innvandring til Norge, Norsk slektshistorisk tidsskrift II (1929-30), s. 169.

Om den kritiske granskingen av middelalderslekter
«För varje enskild uppgift har jag sökt bearbeta källorna oberoende av den omfattande litteraturen. På dette sätt har litteraturen kunnat utsättas för en detaljkritik, som i flera fall torde bidraga till att giva en riktigare bild av "wie es eigentlich gewesen ist" samt framför allt skapa en hållbar grund för kommande forskares arbeten. De genealogiska forskningarna ha lärt mig, hur nödvändigt det är att undersöka källornas karaktär och redovisa denna, samt hur farligt det är att sammanblanda källmaterialets uppgifter med egna och andras konstruktioner. Medeltidsmaterialets torftighet gör att källuppgifterna icke kontrollera varandra i tillsäcklig utsträckning, och det har visat sig nödvändigt att icke blott på det genealogiska utan även på det politisk-historiska området uten auktoritetsro underkasta alla tidigare forskares resultat förnyad prövning.»
    Hans Gillingstam, forord til doktorgradsavhandlingen Ätterna Oxenstierna och Vara under medeltiden. Släkthistoriska studier (Stockholm 1952), s. viii. Avhandlingen er med sine 912 sider og 5000 fotnoter det største forskningsbidraget til nordisk middelaldergenealogi.

Om en slektsbok over slekten Skanke/Skunk
«Skunckes bok saknar personregister, vilket gör den svår att använda, även om en rätt detaljerad innehållsförteckning underlätter studiet av dette dispositionsmässigt kaotiska lapptäcke av i och för seg nyttig litteraturutdrag.»
    Hans Gillingstam i anmeldelse av Herje Skuncke: Släkten Skunck/Skånke/Skanke (1979) i Släkt och Hävd 1979.

Om skrivemåter (opphaveleg om latin, men er svært så illustrerande for alle skriftspråk):
«Ortographia quoque consuetudini servit ideoque saepe mutata est.»
[Skrivemåten er også influert av skikk, og [blir] derfor ofte endret.]
   
Quintilian: Institutio oratoria, 1.7.11.